Gammal puts tål smutsen bättre än den tål munstycket

Kan jag köra högtryckstvätten på putsen, eller river jag sönder den då? Frågan kommer nästan alltid från någon som står framför en grönaktig norrvägg med en maskin som redan är inköpt och uppackad.

Svaret beror på vilken puts det är, hur gammal den är och vilket skick den redan är i. Det går ändå att säga mer än så, eftersom skadorna efter en för hård tvätt följer ett ganska förutsägbart mönster.

Det vanliga är inte att putsen släpper i stora sjok samma eftermiddag. Det vanliga är att väggen ser fin ut i augusti och börjar flagna efter den första vintern.

Det mjuka skiktet ytterst

Att skadan dröjer så länge har med kalkens härdning att göra. En kalkputs härdar genom att ta upp koldioxid ur luften. Processen går långsamt och börjar utifrån, så det yttersta skiktet blir det tätaste och hårdaste. Under det ligger en puts som är mjukare och mer porös.

En högtrycksstråle som hålls nära väggen tar bort just det skiktet. Kvar blir en yta där sandkornen sticker fram, porerna står öppna och vatten sugs in betydligt lättare än tidigare. Väggen ser ofta ljusare och renare ut, vilket gör skadan lätt att missa.

Det är också en förklaring till att alger och lav ofta kommer tillbaka snabbare på en hårt tvättad kalkfasad. Den skrovliga ytan håller fukt längre och ger nya sporer mer att fästa vid. Hur stor del av återväxten som beror på ytstrukturen och hur mycket som beror på fukten längre in i väggen är däremot svårt att skilja ut, och på en del hus kommer påväxten tillbaka lika fort oavsett hur försiktigt man tvättat.

Vatten under tryck letar sig dessutom in där putsen redan har sprickor, i gamla lagningar och i övergångar mot fönster och sockel. Fryser det innan väggen hunnit torka spränger isen materialet inifrån, och det är då flagorna kommer.

Hur vet man vad väggen är gjord av?

Äldre hus har i regel kalkputs eller en puts med hög andel kalk. Senare blev kalkcementputs vanlig, och en del hus har ren cementputs, som är hårdare och tål mekanisk påverkan bättre. Men fasader lagas och putsas om, och en villa från tjugotalet kan bära tre olika putser på samma vägg.

Några enkla kontroller ger en fingervisning. Kalkputs går ofta att repa med en nyckel, och ytan kan lämna ett vitt damm på fingret. Cementputs är hårdare och tätare och ger mer motstånd när man skrapar.

Färgen säger också något. Kalkfärg kritar och är tänkt att förnyas med jämna mellanrum, så den följer med i en hård tvätt nästan oavsett hur försiktig man är. En gammal plastfärg på kalkputs är ett eget kapitel, eftersom den stänger inne fukt och ofta sitter kvar på ytan medan putsen bakom redan har gett upp.

Det viktigaste testet är ändå att knacka. Ett ihåligt ljud, så kallad bom, betyder att putsen har släppt från underlaget. Där hjälper ingen tvätt, och ett tryck mot partiet kan räcka för att det ska falla.

För den som har ett hus med kulturhistoriska värden har Riksantikvarieämbetet material om äldre putser och kalkbruk som är värt att läsa innan någon börjar spola.

Kalk, cement och allt däremellan

Nyckeln och knackningen ger en grov bild, men det är kombinationen av puts, färg och skick som avgör hur hårt man kan gå fram. Tabellen visar hur de vanligaste ytorna brukar reagera på en hård stråle, och vad som brukar fungera bättre.

Yta Hur den brukar reagera på hårt tryck Vad som brukar fungera bättre
Äldre kalkputs Det täta ytskiktet slits bort, sand lossnar och ytan blir sugande Medel mot påväxt som får verka, mjuk borste, sköljning med lågt tryck
Kalkcementputs Tål mer, men sprickor och gamla lagningar kan spolas ur Provyta först, bred stråle på avstånd, lågt tryck
Cementputs Klarar oftast tvätt med tryck så länge den sitter fast Tvätt med vinkel och avstånd, utan att rikta strålen in i sprickor
Kalkfärgad yta Färgen följer med, ofta fläckvis och ojämnt Räkna med ommålning med kalkfärg efteråt, eller tvätta enbart med borste och vatten
Plastfärg på kalkputs Färgen kan sitta kvar medan putsen bakom är skadad, vatten tränger in i blåsor och sprickor Bedöm om färgen behöver tas bort, tvätt löser inte grundproblemet
Partier med bom Kan lossna under tvätten Laga först och tvätta sedan, eller lämna partiet orört

Gränserna är inte skarpa. Två erfarna fasadtvättare kan stå framför samma kalkcementputs och landa olika: den ena gör en provyta med lågt tryck och bred stråle, den andra avstår helt och arbetar med medel och borste. Båda har rimliga skäl, och det som avgör är oftast hur ytan beter sig på provytan snarare än vad som står i en tabell.

Vatten som hamnar fel

Även en puts som hamnar på den tåliga sidan i tabellen kan ta skada av vattnet. Det handlar mindre om ytan och mer om vart strålen skickar fukten.

En stråle som riktas snett underifrån pressar in vatten bakom fönsterbleck, under takfoten och in i springan mellan putsen och fönsterkarmen. Där torkar det långsamt, och det märks sällan förrän trä börjar mjukna eller putsen runt fönstret spricker. Att arbeta uppifrån och ned, med strålen riktad nedåt, gör stor skillnad.

Sockeln är en annan svag punkt. Den nedersta delen av väggen är ofta redan fuktig av markvatten och stänk, och den tar sämst emot ännu mer vatten.

Sedan är det tiden på året. Hur länge en vägg behöver för att torka går inte att säga generellt. Det beror på väggens tjocklek, vad som finns bakom putsen, väderstreck och hur vädret blir de närmaste veckorna. En tjock putsad tegelvägg mot norr kan hålla fukt länge efter att ytan sett torr ut.

Om fasaden ska målas efter tvätten blir frågan ännu viktigare. Hur torr är torr nog? Fuktmätare finns, men på en massiv vägg säger de mest något om ytan. Många målare väntar hellre en vecka för länge än en dag för kort.

Huruvida tvätten räknas som ett arbete som ger rätt till rotavdrag hänger på sammanhanget, till exempel om den ingår som förarbete inför en målning. Skatteverket beskriver vilka arbeten som omfattas, och frågan kan med fördel tas upp med entreprenören redan när offerten tas fram.

Så går det till när det görs försiktigt

Allt det här pekar åt samma håll: en varsam tvätt av gammal puts börjar inte med maskinen. Den börjar med att någon går runt huset, knackar på väggarna, letar efter bom, sprickor och lagningar och tar reda på vilken färg som sitter på ytan.

Därefter görs en provyta på ett ställe som inte syns, gärna på en vägg mot samma väderstreck som de mest påväxta. Provytan visar om sand släpper, om färgen följer med och hur mycket av smutsen som faktiskt sitter löst.

Påväxt behandlas ofta med ett medel som får verka i stället för att spolas bort. Alger och lav dör av behandlingen, och det döda materialet sköljs sedan bort med lågt tryck eller följer med regnet under de kommande månaderna. Det tar längre tid innan väggen ser ren ut, och den som väntat sig ett resultat samma dag kan bli besviken.

Roofia.se och andra entreprenörer som arbetar med fasadtvätt i Göteborg utgår från ungefär den ordningen på äldre hus: bedömning och provyta först, behandling av påväxten sedan, och tryck bara på de partier som visat att de tål det. I ett kustklimat med mycket fukt och få riktigt torra perioder blir den försiktigheten extra viktig, eftersom en uppruggad puts har svårare att torka ut mellan regnen.

Själva sköljningen görs med bred stråle, på avstånd och i vinkel mot väggen snarare än rakt in i den. Varmt vatten löser smuts bättre än kallt och gör att trycket kan hållas nere. Fönster, ventiler och bleck täcks eller undviks.

Den som ändå vill använda sin egen maskin gör klokt i att börja på den del av huset som syns minst och att titta noga på ytan efter några minuter. Ligger det sand i rännstenen nedanför väggen är det putsen som följer med, inte smutsen.

Hittar man bom under rundvandringen runt huset hamnar tvätten längre ned på listan. Först behöver en murare titta på de partierna.